EM GULD!!!

prispall EMVinterns stora mål är avklarad, EM i Norge, och att försvara Europa Mäster titeln!

Det var ingen lätt seger, och vi har kämpat hårt hela vintern för att vara i bra form och redo för tävlingen, vilket är enormt tidskrävande och kostsamt.

Tävlingen gick på en skidort, det fanns nog med snö, och bra möjligheter att preparera spåren, då alla körde på befintliga skidspår. Att ha en slädhundstävling på en skidarena är allt annat än optimalt, det är rent ut sagt vansinnigt, farligt och osäkert!! Banorna är för svåra att köra släde på, för branta kurvor, orytmiska svängar och feldoserad kurvor. Tror nog att fler slädkörare gick om kull, än de som inte gjorde det, några tappade sina spann och några körde fel, då det inte var avspärrat.

Våran bana var kuperad, och ”slagig” för hundarna, att köra stora spann på såna banor är inte lätt, hundarna belastas på sätt de inte är vana vid, och det blir enormt orytmiskt då en del av spannet är på väg ner, en annan del på väg upp och en tredje del av spannet svänger.. Vi körde efter plogade bilvägar och över parkeringar och vägar..

I klassen jag kör, MD 12, får vi starta med max 12 hundar och minst 7 hundar. Vi har en pool med 14 hundar som vi får använda som vi vill, vilket innebär att man kan ha hundar som vilar och några utvilade hundar i spannet varje dag. Jag hade 11 hundar, med Presten, som varit sjuk.. startade med 10 hundar dag 1 och 9 hundar dag 2 & 3, de flesta andra körde med 12 hundar.

Både jag och hundarna var enormt trött mentalt efter dag 1, spåren var dessutom väldigt lösa bitvis då nedförsbackarna var för branta för storspannen så vi fick använda oss av stora bromsen, som river upp.. och efter nästan 20 spann som bromsat sig ner, blir det löst.. Vi hade snabbaste tid, framför 2 fransoser.

Dag 2 var spåren ännu lösare.. något mitt spann inte alls trivs med, de gillar att springa fort, och på hårda spår. När spåren blir lösa, åker tempot ner, men de försöker kämpa för att springa snabbt, vilket gör att de blir tröttare.. Vi hade andra bästa tid, 12 sekunder efter Pontier som klättrade upp på en andra plats.

Dag 3 hade de preparerat spåren kvällen innan så att det fick frysa på under natten, jämfört med lördagen, där de körde runt med pistmaskinen på morgonen.. så spåren var mycket bättre, och hundarna trivdes bra på de hårda spåren. Vi höll undan och kom först i mål,  EM GULD! Det blev en seger på drygt 8 minuter!!

EMSlitna hjältehundarna!!

Direkt efter prisutdelningen åkte vi vidare till nästa tävling.. 5 timmars körning till Lenningen där Norway Trail startade i går..

Det var ett dåligt beslut av mig, att åka dit.. Med trötta hundar, en skadad Jesper, som fick knäskålen ur led i lördags, och 17 hundar på bilen som ska skötas om..

40 km i går, men hundarna var slitna. Vi kämpade oss runt i långsamt tempo i de lösa spåren, och det blev för mycket. Hade spåren varit hårda hade de nog trivts rätt bra på nya spår, men med all snö de fått där så fanns det inga hårda spår.. Jag beslöt mig där på släden att vi bryter den tävlingen och åker hem, så nu är vi på väg hem, trötta, slitna, men med en fin fin EM medalj i backspegeln!!

Så jäkla stolt över hundarna, vilka hjältar!! Det är en ära att få stå på släden bakom de och få vara en del av teamet!

Tack även till mina sponsorer som hjälper mig att hålla hundarna i toppform!

SVENSKA DJURAPOTEKET, Våra hundar äter deras tillskott, Kelp, blodpulver, Multiflex får de dagligen, de får även Pemmikan under tävling och hårdare träningspass.

PONDUS HUNDFODER, färskfoder till våran hundar, de får Original, bladad till köttsoppa på morgonen och efter träning,  köttsoppa och torrfoder på eftermiddagen.

Nu ska vi ta oss hem, och vila upp oss, och njuta av våren! Planera inför nästa vinter.. VM i Canada.. vilken dröm det vore att åka dit!!!

Annonser

Inte alltid som planerad…

En dag, en helt vanlig dag, tyckte jag att Vesla såg lite rund ut om magen, alltså, inte matrunt, men valprund.. Nej…!!!

Jag försöker verkligen undvika tjuvparningar, ha koll på löp, flytta om när det behövs och ha kontroll, men ibland så har jag tydligen inte det..! Jag flyttade Vesla när hon löpte, men tydligen för sent, vilket jag inte var medveten om..

Så, några veckor senare så föds en kull med oplanerade valpar, och det är ju typiskt att det då ska vara ännu en gigantisk kull! 11 valpar!

Jag har knappt återhämtat mig efter aussiekullen, och en till kull var jag verkligen inte sugen på, inte just nu iaf! Men, finns ju inte så mycket att göra, det är 11 härliga valpar som föddes!

Jag har inga problem med att det är bland ras hundar, då de avlas för ett speciellt syfte, och inte för att säljas dyrt på blocket, det är avel på hundar med stamtavlor där vi har kontroll på släkt och hälsa, och de avlas fram som ”sporthundar”. Men då jag har ett kennelnamn i SKK, så avstår jag just nu avel på mina slädhundar, just för att inte bryta några lagar..

Finns väldigt många där ute som gör allt för att sätta dit andra människor, eller bara prata skit om andra som enligt de inte sköter sig! Många förfrågningar om just detta får jag, hur jag kan ha blandrashundar, när jag är uppfödare av en renrasig hund, att det är förbjudet och att jag kan få mitt kennelnamn indraget, ja jag vet allt detta redan, och anledningen till att jag har blandrashundar är att de passar mig bra, de fungerar i mitt liv, som tävlingshundar och i vardagen, i den flock de lever.

Jag är 100% medveten om detta, och vill verkligen inte bryta några regler, och just av den anledningen har jag kontaktat SKK, förklarat läget och vad som har hänt! Så alla ni som vill trycka ner på mig, säga att jag är en oseriös uppfödare eller prata skit om mig och mina hundar, gör det!

Tjuvparningar händer, ibland är det olika raser som parar sig, ibland nära släkt, det är rätt lätt hänt om man släpper kontrollen ett tag… Det kan hända den bästa!

Jag kan inte behålla alla dessa valpar, så de kommer att leta egna hem om några veckor!

Har ni några funderingar eller annat, så får ni gärna kontakta mig 🙂

Motivation

När man spenderar rätt många timmar på släden hinner man fundera en hel del! Att köra medeldistans, som jag gör, kräver en hel del av hundarna, och även av mig som förare, dels i tid, det tar tid att träna, de flesta träningspass tar kring 2 timmar, sen för – och efter arbete, och om det är två spann som ska ut, så tar en vanlig träningsdag ca 5 timmar.. Dels så kostar det en hel del att hålla på, men det mesta som är roligt kostar 😉

Hundarna då? Har hört flertalet gånger att alla hundar kan ju springa långt, det är bara att träna och bromsa så att det inte går så fort, så fixar de det.. men alla hundar kan inte vara sprint hundar, då de inte gillar fart. Flertalet gånger har jag hört att hundar som inte passar som sprinthundar borde fungera som medeldistanshundar, för det är inte lika krävande, och visst, sprint är krävande på sitt sätt, med höga farter, så hundarna måste vara trygga med att springa fort, men jag håller inte alls med att alla hundar kan vara medeldistans hundar.. Jag har haft flertalet hundar som inte passar som medeldistanshundar, som är för intensiva, eller för ”lata”

Dagens medelsdistans är enormt mycket mer krävande än den var för några år sedan, farten är hög, och distansen är oftast från 40-60 km / dag. Att träna sina hundar att springa flera mil är inte svårt, de flesta hundar kan springa flera mil, men att få de att springa fort flera mil, där kommer svårigheten in!
Att hålla hundarna motiverade att springa mil efter mil i högt tempo, även när det går tung, och de börjar bli trötta är svårt.

Det gäller att man har hundar som litar på sin förare, som kämpar och vet att de kommer fram även om de är trötta.
Det är svårt att hitta balansen, att inte starta ut i för högt tempo, men även att inte bromsa ner för mycket heller, att hitta en fart där hundarna springer i ett bra tempo, utan att trötta ut de. Det här är ju något man måste träna på, så att hundarna känner igen situationen när man kommer på tävling.
Även en balans i att motivera hundarna, inte börja peppa de för tidigt, men även inte för ofta, jag vill ha en respons på mitt peppande, och skulle jag prata och berömma de hela tiden, så skulle till slut mina ord inte betyda något.

Hundarna måste även lära sig att bli trötta, att inse att det inte är något farligt, och veta att jag kommer att ta hand om de. Vilket jag oxå gör på träning, jag vill inte ha hundar som är rädda för att bli trötta, och när de börjar bli trötta så blir de även mentalt trött för att de blir osäkra. Så jag tränar de mentalt, i att kämpa på, även om kroppen är trött. Skulle jag bara köra träningsrundor där hundarna får komma hem i bra tempo och pigga, skulle de mest troligt bli rätt osäkra om de plötsligt blev trötta, och sluta springa. Hur jag gör? Jag kör träningsrunda där jag ökar distansen rätt mycket, hundarna blir trötta, men jag försöker se till att vara på spår där de känner igen sig och vet att vi är på väg hem, så att de kämpar på, även om tempot är väldigt lågt. Och de tar sig hem, och för varje gång jag gör det, så lär de sig att jag alltid tar de hem. Det är svårt att berätta hur jag gör, det låter kanske enkelt, men det är mycket magkänsla i det hela..

I dagens medeldistans så bör snitthastigheten ligga på 24-28km/t beroende på distans. På träning kör jag sällan så fort, då farten oftast ger skador och trötta hundar, jag försöker ligga på kring 22-23 km/t på träningsrundorna. ibland långsammare. Jag låter de sällan springa snabbare än 30 km/t även om de hade klarat av det, men jag tycker att mitt spann har fått det in i sig, och de brukar oftast lägga sig på 27-28 km/t i början, vilket gör att de inte är för intensiva, och rätt kloka, de vet att distansen oftast är kring 3-5 mil och de ska räcka hela vägen. Nu är de flesta hundar i mitt spann 5 år, vilket gör att de börjar få en fin rutin, unga hundar är oftast mer intensiva och måste lära sig hur det hela fungerar.

Så, att köra medeldistans är inte bara att stå på släden och njuta av naturen, inte om man vill få ihop ett bra spann, då är det att studera hundrumpor mil efter mil, dag ut och dag in, timma efter timma. Motivera när det behövs, hålla ner tempot lagom mycket när det behövs, och ge hundarna en trygghet, självförtroende och bra förutsättningar att lyckas!

Hoppas på att fler inser hur roligt och spännande det är att köra medeldistans, att stå på släden mil efter mil, bakom hundar som galopperar på i 25-30 km/t hela vägen, är enormt imponerande, när man kommer hem eller i mål efter 5 mil, med ett stärkt spann är häftigt, men samtidigt så kan mycket hända på den tiden, och man kan även komma in med ett slitet spann, spänningen att stå bakom hundarna och se om det håller hela vägen, är ibland väldigt nervöst, men lite av anledningen till att jag kör medeldistans, spänningen, tiden, att vara ute en längre tid och uppleva massor med saker ihop med hundarna.

Under denna vinter har tävlingarna gått bra, jag har haft ett stärkt spann som har gått väldigt bra! Jag har endast haft en skada, Veslas muskelbristning under 2a dagen på VM, och endast en hund har fått åka släde, Presten, när det var 1,5 km kvar av 65 km sträckan på vindelälvsdraget, vilket är mycket bra med tanke på att det har varit långa distanser på tävlingarna i vinter, och rätt tuffa förhållanden på alla tävlingarna. Hundarna har haft en bra form, varit stärka och tuffa.

Nu stundar en tid där vi endast glassar runt, åker till fjälls och myser på, sen blir det sommarvila med cykelturer och bad, innan höst träningen sätter igång igen, och snart är vi redo för ännu en säsong!

SM GULD 2015

Då var årets SM, och även säsongens sista tävling avgjord.. och vi åkte hem från SM i Norråker med vårt 9:e SM guld!!

Hundarna var fortfarande lite småstela och slitna när jag lastade bilen i tisdags för att åka till SM, de 17 milen från Vindelälvsdraget satt nog kvar en hel del i deras kroppar, men några vilodagar till så skulle det nog gå fint, och det är ju trist att inte ställa upp på tävlingarna som arrangeras, om man kan, så jag åkte ner med 14 hundar.

Onsdagen var det vilodag för hundarna, förutom veterinärbesiktning, som gick fint, veterinärerna tittar på tassar, böjer och sträcker och lyssnar på hundarnas hjärtan, jag fick mycket beröm för fina och vältränade hundar, som var lugna och hade låg puls och stärka hjärtan, roligt att höra! Vi tog några bensträckare annars så vilade vi. Jag bodde i bussen, på en jättefin camping, vid vattnet! Det var varmt och den lilla snön som fanns tinade bort snabbt…

10247196_10155316556665527_6318256083565668499_n

Första tävlingsdag kom, vid förarmötet kvällen innan hade det varit spårgenomgång och det var bitvis lite svårigheter, men de hade kört runt spåret med ett 16 spann utan bekymmer, så det skulle nog gå fint! Jag selade på alla 12 hundar och var taggad  för start.. Drog iväg och redan efter 100 meter började svårigheterna, kurvor med lite snö, doserade helt åt fel hål, ner med storbromsen och försöka hålla balansen och kontrollen.. när det går i 30+km/t med 12 hundar framför en liten släde känner man sig rätt hjälplös ibland, vilket oxå gör att det är enormt mäktigt att köra större spann 🙂
Nåja, vi kom förbi första delen och ut på en skogsväg, där det flöt på fint, fick bromsa ner de en hel del, då det var 5 mil som väntade.. Vi kom ikapp spannet som startade ut 2 minuter innan oss och körde förbi utan bekymmer, ut på myrar, spåret svängde rätt mycket hela tiden och man fick verkligen hålla tungan rätt i mun och inte slöa på släden, genom små skogspartier där man fick akta sig för träd, men det ska ju vara lite spännande ibland 😉
Kom ikapp spannet som startade ut 4 minuter innan mig, körde om, och nu hade jag kört om de andra startande och låg först i spåret. Hundarna gick på riktigt bra, och jag höll nere farten, 3 dagar med 5 mil varje dag kan bli tufft om man ger allt dag 1.. Kom in på sprint spåren igen, och närmade oss mål, och sista biten där de hade varnat för spåren, men tänkte att efter 5 mil är mina hundar trötta och lätta att kontrollera.. nejdå, full fart, ner för ett kalhygge bland stenar och stubbar, adrenalinet pumpade.. ner kom vi, och in i mål. På en bra tid, 2:04:21, en väldigt bra tid som räckte till en stor ledning.

Vi var tyvärr endast två som fullföljde tävlingen, en fick åka till veterinären just innan start med en sjuk hund, och Kjell fick oxå tyvärr åka hem.. tråkigt att inte fler passar på att tävla, men många har drabbats av kennelhosta och sjuka hundar..

Hundarna var pigga och hungriga, sen några timmars vila. Återhämtningen var på topp!

Under natten frös det på, och spåren blev väldigt hårda och isiga.. vilket gjorde att jag inte ville köra 12 hundar, unghundarna fick stå över, så jag startade ut med 9 hundar dag 2, och det gick undan även idag, bromsade farten hela rundan och de orkade riktigt bra! Förbättrade tiden med 1,5 minut, och utökade min ledning.

Dag 3 var det ännu kallare, och spåren var enormt hårda och isiga, ingen uppkörning av spåren innan gjorde att de var spåriga och vassa.. startade ut med 7 hundar, vilket är det minsta jag får starta med i min klass, men jag hade gärna kört ännu mindre spann på de spåren 🙂 Nåja, höll på att flyga omkull i början, då släden högg fast mot ett bromsspår.. annars gick det fint, och jag ville testa hundarna, se hur snabbt de kunde springa och om de orkade 5 mil om de fick springa fritt från början.. spännande, men jag hade en såpass stor ledning så jag tänkte att det kan vara roligt att testa, tröttnar de, så har jag en hel del tid till godo.. Men jäklar vad det gick, hela vägen in i mål! 7 minuter snabbare än dagen innan, och en tid på 1 timma, 55 minuter och 55 sekunder, vilket ger en snitthastighet på nästan 26 km/t!!! Det räckte gott och väl till SM guld nr 9!!
Bara att inse att hundarna är i en grym form just nu, att jag missade deras formtopp till VM pga kylan, och att den har kommit nu i stället.. men bättre sent än aldrig!

16256952424_aa6d4f742b_o

Lite synd nu att tävlingarna är slut, men nu väntar fjällen, solen och mysturer!

Vindelälvsdraget 2015

Hemkommen från några underbara dagar efter Vindelälven, och vet inte riktigt vart jag ska börja i min berättelse om detta äventyr.. 🙂

Vindelälvsdraget är världens största draghunds stafett, och alltid men start vecka 11 i Ammarnäs, man tävlar i lag, och har en stafett nerströms mot Vännäs. Mer info om tävlingen kan ni hitta här: http://www.vindelalven.se/vdrag/swe/default.cfm
O
m ni har möjlighet att vara med i Vindelälvsdraget någon gång, gör det! Det är en upplevelse, en gemenskap, ett äventyr ni sent kommer glömma, det är även beroendeframkallande 😉

Iaf, Hot Dogs, laget jag kör med, fick inte ihop ett lag i år, och jag började direkt fundera på om jag skulle hitta någon att köra Duo med, det betyder att man endast är två personer som delar på de 8-9 sträckorna som är varje dag, vilket innebär att det blir rätt långa distanser per dag, men det vore ju kul att prova på. Hittade en duo partner, Kjell Kieri, som även han kör med Hot Dogs i vanliga fall, och han tävlar även i medeldistans. Han sa ja direkt, och planeringen var igång!

Tävlingen startar på Torsdag, i Ammarnäs, då går färden 92,5 km ner till Sorsele, och vi körde 4 sträckor var, jag startade i Ammarnäs och växlade över till Kjell efter 55 km, sedan körde Kjell till Sorsele.
Dag två gick starten i Sorsele, jag körde 50km innan jag växlade över till Kjell, som körde 58km ner till Björksele, och sista dagen startade Kjell i Björksele och växlade över till mig efter 51 km, och jag körde sedan 65 km ner till målet i Hällnäs.

Det var strålande väder hela vägen, väldigt varmt sista dagen..
Första dagen gick hundarna riktigt bra, jag är grymt imponerad över de som galopperar mil efter mil, våra träningsrunder är för det mesta på 30-40 km, och vi har haft två träningspass på 47 km, så att köra längre var rätt spännande, skulle de orka? Riktigt nöjd första dagen, då hundarna gick i bra tempo hela vägen! Vi startar 30 minuter innan de andra lagen, och jag var ensam där framme hela vägen till Kjell. När vi kör duo innebär det att vi måste köra igenom några växelplatser, där det finns mycket folk och hundar, men hundarna gick superfint igenom alla växelplatser!!
Pigga och hungriga efter dagens körning, härligt!!

Dag 2 startade jag i Sorsele, 50km skulle köras, och nu var det spännande å se hur mycket av gårdagens lopp som fanns kvar i kroppen, men de verkade ha återhämtade sig bra, för det var bra fart hela vägen, och även idag var jag ensam där framme..
Även denna dag var hundarna pigga och hungriga, ett bra tecken 😉

Dag tre, Kjell startade i Björksele, han skulle köra 50km innan han växlade över till mig, som skulle ut på 65 km, sjukt långt i mina mått mätta!! Solen stekte, riktigt varmt.. Kjell kom, och jag drog iväg med 10 hundar, det var rätt isigt, och i skogen var det bitvis ingen snö alls, vilket gjorde färden rätt spännande.. Kjell hade blivit omkörd av några lag, vilket gjorde att jag åkte ihop och om några åkare, hundarna gick hårt, och jag var orolig redan på första milen, det var jättevarmt och svårt att hålla ner hundarna när de jagade de andra lagen.. men rätt snabbt hittade de ett bra tempo att springa i, och intensiteten minskade, vilket gjorde att de klarade av värmen bättre.. de åt en del snö, vi hade lite trassel ibland när vi fick vevande stavar och skidhundar med långa linor i spannet, men hej, vi skulle ju köra 65 km, så det var bara att ta det lugnt.. 🙂

Det var en helt otrolig känsla att stå på släden, speciellt sista dagen, då det fanns en hel del folk och hundar vid växlingarna, att hundarna springer igenom växlingsplatserna, folk som hejade, ”high fiveade” och hjälpte till, och full fart ut på nästa sträcka, även efter 4-5 mil, är helt otroligt! Att de galopperar upp för backar efter 4-5 mil, att de galopperar hela vägen in i målet, ja, de gjorde verkligen allt för att vi skulle fixa det! Man blir väldigt rörd och ödmjuk efter att ha genomförd en för oss, rätt stor svårighet, jag är så stolt över hundarna, och jag ljuger om jag säger att de var pigga när vi kom i mål, för de flesta var rätt slut.. Presten fick åka släde den sista km, men de andra kämpade på hela vägen, även om de var trötta och slitna, det är riktiga hjältar det!!

draget15
Foto: Victoria Gideonsson

Jag kommer helt klart att köra flera Vindelälvsdrag som Duo lag i framtiden, helt klart något som rekommenderas och jag hoppas att fler tar efter oss, så att vi blir några stycken i framtiden!

TACK till alla som hjälpte oss, att köra våra bilar, hjälpa oss i starterna, heja på oss, hjälpa oss vid växlingsplatserna, för alla fina ord och för en härlig gemenskap och glad stämning!!
Att få beröm och applåder på prisutdelningarna, ja, det var faktist på varje prisutdelning som Olle berömde oss och vi fick applåder, vilken ära!! Att få Olles bälte för den fina körningen betyder enormt mycket!!

Ni vilar vi hemma 2 dagar innan vi drar iväg på SM, som går nästa vecka! Hundarna är pigga och glada och redo för nya äventyr!

New Adventure

Nu väntar nästa äventyr, Vindelälvsdraget! I år blir det en helt ny upplevelse, då jag kommer att köra duo klassen, vilket betyder att vi är två stycken som delar på alla sträckor, dagsdistansen blir 50-65 km, så kommer bli tufft, men roligt!!

Ska försöka hålla er uppdaterade under dessa dagar!

Motivation

….Att försöka hitta motivation till träning efter VM är inte lika lätt som innan.. VM har varit ett mål i flera år nu, och när det nu är över, känns det lite tomt på ett sätt.. Oftast är tävlingssäsongen över efter de stora mästerskapen, och vi kan fokusera på fjällturer och korta snabba träningspass inför vindelälvsdraget, men i år är det annat, vi har nämligen SM vecka 12.. en tävling som bjuder på tre dagar, 50 km / dag, vilket betyder att vi måste fortsätta träna och fokusera, och även få in flera mil i tassarna..  Jag får leta lite för att hitta motivationen, men när jag väl står på släden så är det ingen som slår det!

Körde en 5 mils sväng idag, vilket gick riktigt dåligt! Vet inte vad det beror på, men kan vara ett byte av kött.. i höst och tidigare i vinter matade vi dels med en typ av kött, basen är torrfoder, Profine, och det fungerar riktigt bra, men slädhundar på elitnivå kräver mer energi än vad ett torrfoder kan ge, så vi ger till ett våtfoder.. Har fungerat fint hela hösten och tidigt i säsongen, men när träningspassen blev tuffare, med längre distanser, och framför allt högre fart, så räckte det inte till.. hundarna gick tom, blev trötta, hade ingen energi, och seg återhämtning. Byte av kött gjorde att det ändrades på några dagar! Nu ger vi samma typ av kött som vi gav tidigare, då det vi ville ha var slut.. och idag blev det ”punktering” igen på träningen… Så nu hoppas jag att det kommer rätt kött snart!

Nu blir det två dagars vila, sen blir det tre dagar tuff träning, innan vi åker på vindelälvsdraget och har lite kul! Direkt därifrån till SM, sen blir det fjällen!!